Linn bloggar
Schweiz

Johan Samuelsson – mitt bland assistpoäng, trevliga människor och kor

Han saknar det norrländska kranvattnet, tycker att korna är många och människorna trevliga, han förstår inte riktigt sophämtningssystemet och ger för tillfället sin tyska två av nio alptoppar. Det är några av sakerna som för tillfället beskriver Johan Samuelssons liv i Schweiz. Innebandymässigt har vi ju tidigare konstaterat att det går väldigt bra. Med en förstaplacering i poängligan och sitt Tigers på en fjärdeplats i serien verkar bollrullandet absolut gå enligt planerna. Eller vad säger han egentligen själv?

– Innebandymässigt har poängen trillat in, men jag är inte riktigt nöjd med spelet jag har presterat, då ett av målen med flytten hit var att ställa om hjärnan och ge mig själv ytterligare dimensioner i spelet. Jag vill utveckla mitt spel i den sista tredjedelen och ta mer initiativ och egna avslut.

Det verkar som att Johan har en klar bild av vad han som innebandyspelare vill få ut av sin tid i Schweiz, och hans 22 assist och 5 mål följer inte helt den linjen. Det ska bli intressant att se om han lyckas överlista ryggmärgen och få in mer avslut i repertoaren. Jag skulle onekligen behöva några tips där. Vad tycker han då om schweizinnebandyn i övrigt? Är den som han tänkte sig?

– Ja, innebandymässigt är det ungefär som jag hade tänkt mig. Strukturen och disciplinen är inte lika tydlig här som den är hemma i Sverige, däremot spelas matcherna i ett betydligt högre tempo. Den taktiska och analytiska delen inom mig fullkomligt älskar innebandyn i Sverige som är mer stiltje och med betydligt mer taktiska direktiv. Samtidigt finns det en mer fri del av mig som är kopplat till min spelstil som också älskar den typ av innebandy som spelas här med ett mer böljande spel, där man hamnar i fler situationer och utmanas fler gånger än vad man gör på hemmaplan.

Jag kan inte annat än att hålla med. Det finns verkligen både upp- och nersidor med denna lite mer fria innebandy. Det är kul när saker hela tiden händer, vilket gör att man ständigt tvingas fatta beslut på planen. Samtidigt kan ju ett alldeles för oordnat kaos skapa en del kontrollfreaksutslag, i alla fall på mig. Vad var det då som gjorde att Johan lockades hit? Och varför blev det Tigers?

– Det fanns många olika anledningar till att det blev just Tigers och Schweiz. Den mest självklara anledningen var att förverkliga en dröm jag haft sedan jag var mindre och läste om Jihdes flytt hit. 

Vad fint det är när någon får chansen att uppfylla en dröm! Livet i övrigt då? Hur är det?

– Den första tiden nere i Schweiz har varit mycket bra och det känns kul att vara här mitt bland, förutom alla trevliga människor, de kossor, åsnor och får som finns alldeles intill husknuten.

Ja, Johan lever verkligen på landet (påpekas bör dock att det här aldrig är särskilt långt till närmaste stad). Vi försökte hitta en Umeåansk liknelse för Johans nuvarande levnadsort. Han föreslog Vännäs, jag sa i utkanten av Spöland. För att beskriva läget: Jag tycker ibland att vi i Kloten bor lite lantligt, med närhet till åkrar och bönder och djur. På lördagsmorgnarna kan jag till exempel cykla till vår bonde i laget (ja, vi en har sådan) och köpa nybakat bröd, färskpressad äppeljuice och gårdsvärpta ägg. Det är för mig en hög grad av lantlighet, men i Johans fall betyder lantlighet till och med att trafiken kan avbrytas av ett par kor eller en häst. Då kan man ju inte heller låta bli att fråga, hur bor han egentligen?

– Just nu bor vi i en helt vanlig lägenhet med cirka fem minuters promenad till hallen där vi tränar. Är väl egentligen inga konstigheter jämfört med att bo i Sverige bortsett från att allt är stängt på söndagar och att vi har en fast tvättid varannan vecka. Så det är tur att brorsan bor nära så att vi ibland kan låna deras tvättstuga…

Härligt att brorsorna stöttar varandra med tvättbestyren! Nej, söndagar är inte till för att göra någonting i det här landet, vid sidan av rekreation och familjeaktiviteter – och innebandy då. Tänk inte ens tanken att gå på stan. Eller tvätta. Eller källsortera. Och starta absolut inte dammsugaren, för det kan ju hända att du stör någon i sin välbehövliga söndagsvila. Egentligen en ganska härlig grej, men också rätt konstigt för en svensk som har i blodet att söndagar innebär att städa, tvätta och göra matlådor inför veckan. Någonting annat konstigt han sprungit på mån tro?

– Ja, under den första veckan fick vi reda på att vi bara kunde slänga soporna en gång i veckan och att vi behövde ett speciellt klistermärke som vi skulle fästa på sopsäcken innan vi lämnade den utanför huset. Vi fick information om att märket fanns att köpa på Coop. Dessvärre åkte vi till grannbyn och inhandlade klistermärken. De i laget menade att vi hade tur som inte fick tillbaka soppåsen utanför vår lägenhetsdörr…

Det gäller helt klart att hålla sig till sina lokala bestämmelser och samhällssystem. Man kan tycka att Schweiz är ett litet och sammanhållet land, men ibland styrs det som om det vore 26 olika. Med andra ord, det är bäst att ha koll på hur sophanteringen fungerar just där du bor. Vad tycker då Johan är det bästa med Schweiz så långt?

– Närheten till allt är något som man inte är riktigt van vid när man har bott i Norrland under hela sitt liv. Naturen och alla vyer är ju heller inte något som går av för hackor.

Sant. Och sant! Och hur går det egentligen med tyskan? Några roliga missförstånd?

– Inga direkta pinsamheter då det kommer till språket än så länge. Däremot hade jag problem när jag var på Coop och ville ha hjälp att hitta ströbröd. Hon jag pratade med kunde inte engelska och jag visste inte vad det hette på tyska, men vi lyckades till slut leta reda på det.

Då ska också tilläggas att inte ens Johans detaljkunskap om den exakta punkten där Google Translate fungerar inne på Coop – vid kryddhyllorna – kunde hjälpa honom. Det säger en del om den förvirrande schweizertyskan. Har han några favoritord så här långt då?

– Firabbe var det första ordet jag snappade upp på en träning och som ofta används flitigt, så jag får lov att säga det.

Hm. Jag som tyskstudent får genast svårt med denna ”Mundart”. Jag gissar att han syftar på ”Feierabend” som det egentligen inte finns någon motsats till i svenskan, men som betyder ”tiden efter jobbet”, alltså när man är ledig efter en arbetsdag. Från en schweizisk mun låter det typ så: ”Firabbe”. Eller menar han kanske något helt annat? Återigen: schweizertyska…

Hur som helst, det verkar som att Johans liv flyter på i god och lantlig takt. Eftersom de schweiziska landslagen i helgen har träningsläger, har ligorna här en liten paus och vi som inte är satta i schweizisk landslagstjänst har egentligen ingenting innebandymässigt i kalendern. Exakt vad Johan gör vet jag inte. Kanske smider han planer på hur han ska komma på fler avslut? Kanske passar han på att tvätta åt Anton? Vilket som hoppas jag att han har en trevlig helg och tackar för att han delade med sig av sina tankar och upplevelser.

Linn Lundström

Innebandyälskare som på papperet tillhör det äldre laget, men fortfarande ser sig själv som utvecklingsbar talang. Har spenderat den största delen av sitt innebandyliv i Umeå, med skorna knutna för sin moderklubb IBK Dalen. Hann med en kort visit i Göteborg för spel med Pixbo Wallenstam innan innebandyn ledde henne till Schweiz. Huserar nu mellan vackra alptoppar (gärna även på dom) och spelade fram till förra säsongen med UHC Dietlikon i Schweiz högsta liga, NLA. Testar nu rollen som tränare, i samma liga men på herrsidan, för laget WaSa St. Gallen. Bloggar framför allt om innebandylivet i sitt nya land, men dryftar också övriga innebandytankar som vandrar omkring i hjärnkontoret.

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar