Linn bloggar
Schweiz

Favoritskap – energipiller eller skoskav?

Igår startade säsongens höjdpunkt - slutspelet. Efter att inte ha förlorat en enda match sedan 22 oktober, vunnit serien med sju poäng och dessutom tagit hem cuptiteln efter en övertygande seger mot Piranha Chur i finalen är känslan i laget onekligen god. Vissa skulle säga att vi rider på någon form av framgångsvåg. Jag skulle hellre säga att vi skördar efter hårt arbete.

När serien inleddes i höstas stod vi med ett omformerat lag, nya roller, nya tränare och helt nya förutsättningar jämfört med säsongen innan. Hur starka vi i förhållande till de övriga lagen var visste nog ingen, inte heller vi själva. Vad som däremot stod klart var att vi både var tvungna och beredda att arbeta hårt för framgång – och precis det måste jag säga att vi gjort.

Efter en lång säsong av många, flitiga träningspass, analyser och diskussioner, gamla idéer, nya idéer och reviderade idéer står vi nu med en imponerande grundserie bakom oss. De luckor som fanns efter förlusten av gamla spelare har på ett bra sätt fyllts av andra spelare – både genom att spelare utvecklat sina kvaliteter men också genom att spelare fått chansen att spela en ny roll i laget. Ett av de tydligare exemplen: Hon som blev petad från att spela förra årets final på två femmor vann i år den totala poängligan, är självklar i landslaget och ser fortfarande ut att växa för varje match vi spelar. När vi som serievinnare nu ställs mot serieåttan i kvartsfinalserien är vi utan tvekan stora favoriter. Kanske är vi till och med favoriter att vinna allt. Frågan är: Hur bekvämt tycker vi att det är? Är det ett härligt litet energipiller som spär på en redan bra känsla eller känns det som ett obekvämt skavsår som säger att vi måste lyckas?

Alla som någon gång spelat rollen som favorit vet att det inte alltid är lätt och inte heller helt bekvämt. När något plötsligt inte stämmer eller när motståndarna helt enkelt gör bättre grejer är det lätt att låta negativa känslor som rädsla, besvikelse och kvävande krav ta fokus från hur man faktiskt ska lösa uppgiften man står inför. Det omvända – när du som underdog inte har någonting att förlora – är oftast enklare att hantera och bygga energi kring. Oavsett om vi nu iklär oss titeln som favoriter, medvindsfåglar eller framgångsvågsurfare, är det för mig betryggande att veta att vi har kvaliteterna för att vinna över alla lag i ligan och att det är upp till oss själva att plocka fram dessa när det verkligen gäller. Med vetenskapen om att framgången hittills inte varit någon slump utan resultatet av att vi gjort bra grejer, finns exakt samma möjlighet att skapa oss denna framgång i ett slutspel.

Så, med all respekt för att mycket kan och kommer att hända tror jag stenhårt på att säsongen för vår del kan sluta lika bra som den hittills förflutit – så länge vi inte bokstavligt tror på att den där imaginära framgångsvågen ska göra det åt oss och själva slutar arbeta för det.

Med det sagt: Gott slutspel till att slutspelare där ute!

Linn Lundström

Innebandyälskare som på papperet tillhör det äldre laget, men fortfarande ser sig själv som utvecklingsbar talang. Har spenderat den största delen av sitt innebandyliv i Umeå, med skorna knutna för sin moderklubb IBK Dalen. Hann med en kort visit i Göteborg för spel med Pixbo Wallenstam innan innebandyn ledde henne till Schweiz. Huserar nu mellan vackra alptoppar (gärna även på dom) och spelade fram till förra säsongen med UHC Dietlikon i Schweiz högsta liga, NLA. Testar nu rollen som tränare, i samma liga men på herrsidan, för laget WaSa St. Gallen. Bloggar framför allt om innebandylivet i sitt nya land, men dryftar också övriga innebandytankar som vandrar omkring i hjärnkontoret.

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar